typisk dag men.....

Det är en ganska typisk dag här i halmstad, grått lite kyligt och ganska långsamt men ändå är den på något vis speciell.
Jag gav mig ut för en stund sen, tog cykeln och åkte åt ett annat håll än jag brukar och hamnade i det område jag först bodde i när jag flyttade hit. Jag stannade och gick in och handlade lite i en kvartersbutik där jag förr handlade frallor.

När jag går in får jag en känsla av frihet och jag blir glad. Ni kanske själva har varit med om att man ibland kan uppleva sig själv fast för ett par år sedan? Det är inte lätt att beskriva men när jag för ett par år sedan gick in där var det med en känsla av en ny start, jag var ny här och jag mådde toppen, jag hade på något sätt lyckats. Livet låg framför mig och jag såg fram emot att få växa upp och tillhöra något större än livet själv, vara en del av något och någon.

Nu blev det inte riktigt så och mycket har hänt under resan Halmstad. Folk har kommit och folk har gått, jag har skrattat och jag har gråtit, saker har gått sönder och saker har lagats.

Samma känsla som jag fick då kände jag även i dag. En lättnad och en känsla av en ny start.

Då var det dags

Idag börjar den nio veckor långa praktiken. Att gå på föreläsningar i skolan är en sak men när man kommer ut får man en blick in i verkligheten som ibland är lite skrämmande.

Frågorna är många och likaså funderingarna. Är det detta jag kommer göra resten av livet? Den frågan dyker ofta upp även att jag vet svaret, som är nej jag kommer inte att vara på en medicinsk vårdavdelning hela livet.
Men man undrar ändå hur livet skulle se ut med pass som startar 06.45 och backen till sjukhuset som ter sig var oändlig i dimma och motvind.

Det ska i vilket fall bli intressant och lärorikt även att det kommer bli isolerat och osocialt.

Nu ska jag gå och förbereda mig lite mentalt med en halvtimme i soffan.

Mucho amore

Tisdag 20/1-09

Hejsan!

Då var jag här igen. Det är inte mycket som har hänt varken bra eller dåligt. Det känns som om det varit lite vakum. Det har varit seminarium på löpande band och en hemtenta i socialantropologi som till slut kunde skickas in med hyfsat gott samvete.

Har haft besök av min kusin och det blev partaj, hade inte setts på 3 år så det var väldigt roligt.

Har haft närkontakt med min praktik idag och som vanligt glider man in där på morgonen skapligt förvirrad och med lite prestationsångest, som oftast helt utan orsak och med ett lugnare sinne när man lämnar för dagen.

Har tagit ett moget beslut angående relationer under veckan. Jag tror att det var det bästa men jag är som vanligt i dessa fall förvirrad. Tror att det där med förvirring är lite av mitt signum just nu men jag är också fullt övertygad om att de en dag kommer att bli helt solklart vad jag vill angående allt. Bara att ha tålamod.

Det var någonstans jag hörde någon säga: "Det är först när du slutar leta som du hittar vad du söker"

Två på samma dag

Vill inte hinna glömma känslan av havets vita brus i den mörka kvällen.
Blev lite rastlös och bestämde mig för en promenad såhär fram på kvällen. Hade som oftast inget mål utan gick planlöst runt i området när jag kom på att jag går mot stranden om jag inte vänder så jag fortsatte, gillar inte att gå på samma ställe för ofta.

När jag närmade mig tog jag ur musiken ur öronen och lyssnade till bruset på avstånd, ett brus som blev högre och högre ju närmre jag kom. När jag sedan gått en bit på stranden ställde jag mig och bara lyssnade medan vinden lätt tårade mina ögon. När jag sedan tittade ut över det svarta havet kände jag en frihet och en respekt för det okända som havet på något vis symboliserar. En mäktig känsla som på samma sätt ter sig en aning skrämmande, härligt!

Nöjd med mig själv

Hejsan!
Ny måndag och ny vecka. Som ni kanske förstår av överskriften är jag rätt nöjd just nu. Har fixat alla tentor och är i fas för första gången på länge och det har gett mig en kick som sprider lite värme (välbehövligt i råa, regniga Halmstad).

Veckan som gick var hektiskt med seminarium gånger två och skrivandet av ett arbete. Jag och en vän bestämde oss för att vara effektiva och på tolv timmar var vi klara och... ja ganska nöjda.

Har fått reda på var jag ska göra min praktik de närmsta två månaderna och är nöjd med den också, det blir på en strokeavdelning. Stroke blir bara vanligare och vanligare och sjunker i ålder så det känns relevant. Är alltid lite nervös innan det är dags för praktik men det har löst sig hittills så det blir säkert bra också denna gången.

Just nu sitter jag och filar på min hemtenta i socialantropologi vilket är roligt som bara den, våld i krig och fred är både aktuellt och spännande. Jag gillar att ha mycket att göra så länge tiden finns där.

Känns bra att få dela med mig av lite glädje när det tidigare har varit så mycket skit.

ps. Fick en kommentar till mitt förra inlägg som jag läste tidigare idag. Tack för den, skrattande så jag vek mig. ds.

Nej det bli inget.

Blir ingen krönika, orkar inte älta allt igen men jag tror nog att början av året var starten till något av en ålders, relation och livskris av något slag.
Jag borde inte ha någon ålderskris för jag är nöjd med vad jag åstadkommit under mitt liv så långt med allt detta i en skön blandning har stört till det en aning.
Jag tror att jag kände att mitt liv stod still och att jag inte kom framåt. Detta är den enda vettiga förklaring jag kan komma på. Det jag kan känna nu är att jag inte hanterade det på ett bra sätt. Hade kunnat gå till väga på ett snyggare och mer vuxet sätt än att sakta men säkert tära ner min partner.
Men det krävs två för att det ska funka och energin till det fanns helt enkelt inte.
Nu hoppas jag att den krisen är till ända, känner dock att det finns en hel del ouppklarat kring år 2008, ord som aldrig blev sagda och förklaringar som inte gör sig förstådda.
Har nog lite svårt att låta saker vara och vill nog gärna hitta förklaringar till det mesta, borde lyssna på Dalai Lama =)

Jag har under hösten träffat en del personer, haft möten med spännande människor som alla har betytt saker för mig på olika sätt. Ni har bidragit med olika insikter och berört mig mycket. Ni har fått mig att inse att jag är en bra människa och att jag inte är slut på något sätt.

Vill tacka alla som hjälpt mig igenom detta.

Peace!

Välkommen

Välkommen 2009, ja du är mer än välkommen!
Blir ett kortisinlägg nu för jag är trött och borde sova ganska snart. Det jag vill ha sagt här är att jag bara hoppas att jag kan skapa mig lite mer tur detta året jämfört med föregående,att livet blir lite enklare, men inte för enkelt för utan motgångar är det svårt att utvecklas.
Jag hoppas att jag under året ska komma att känna mig mer stabil och tillfreds med min situation.
Jag har under föregående år insett att jag inte är helt okomplicerad, jag är lite av en utmaning ibland men sån är jag.

Nu är julen och nyåret över och jag är nöjd och glad att det är länge kvar till nästa gång.

Ge varandra mer kärlek och uppmuntran under 2009 så blir det ett bra år.

Kram