Två på samma dag

Vill inte hinna glömma känslan av havets vita brus i den mörka kvällen.
Blev lite rastlös och bestämde mig för en promenad såhär fram på kvällen. Hade som oftast inget mål utan gick planlöst runt i området när jag kom på att jag går mot stranden om jag inte vänder så jag fortsatte, gillar inte att gå på samma ställe för ofta.

När jag närmade mig tog jag ur musiken ur öronen och lyssnade till bruset på avstånd, ett brus som blev högre och högre ju närmre jag kom. När jag sedan gått en bit på stranden ställde jag mig och bara lyssnade medan vinden lätt tårade mina ögon. När jag sedan tittade ut över det svarta havet kände jag en frihet och en respekt för det okända som havet på något vis symboliserar. En mäktig känsla som på samma sätt ter sig en aning skrämmande, härligt!