Funderingar

God morgon!

Har tänkt lite över vad det innebär att bli vuxen, då menar jag inte bara att man flyttar hemifrån och skaffar ett jobb utan mer mentalt. Jag har funderat lite över mig själv och jag är nog den självständiga typen som är ganska ombytlig och anpassningsbar när det gäller vad och var jag bor eller arbetar.
Min mentala spärr släppte nog när jag åkte till Kosovo 2001 och blev tvungen att på något sätt klippa av navelsträngen till mina föräldrar, jag tvingades ta ett ansvar både över mig själv och min grupp.

Jag anser att det är viktigt att man lär sig vara självständig samtidigt som man ska hålla kontakten med sina rötter. Man formas mycket av sin uppväxt och sina föräldrar men det är viktigt att man lär sig vara sig själv och skapar ett eget Jag, att man vågar ta steget ut i verkligheten och bli en egen person som bildar sig ett eget liv.

Man måste lära sig att känna när det är värt att fortsätta kämpa för något men det ligger även stor styrka i att komma till insikt och våga släppa taget. Detta är ingen enkel sak och man gör ofta fel, i alla fall har jag gjort det.

Släpper man något ger man det frihet och med frihet kommer insikt och med insikten lär man sig se resultatet av ett beslut. Ska man då våga trotsa sin stolthet för att bli lycklig? Svaret blir instinktivt ja men vid närmare eftertanke är det kanske inte så lätt att erkänna för sig själv att ett beslut varit felaktigt och försöka rätta till det.
- Jag är ganska bra på att erkänna mina fel och brister men mindre bra på att åtgärda dessa, det har dock inget med stolthet att göra utan snarare någon form av skyddslappsförsvar.

Ta en funderare på hur just du fungerar, livet kan nog bli bra mycket enklare med lite ödmjukhet.

Jag älskar er Mamma, Pappa, Åsa och Maria!
Och kära mormor, du finns med mig, i mitt hjärta och mitt sinne. Du blir aldrig suddig, jag ser dig klarare än någonsin.