Snön har äntligen uppenbarat sig i väst och den har faktiskt legat kvar hela dagen! Jag gillar snön, den påminner mig om den härliga tid jag hade i sälen 02-03. Livet var enkelt då. Jobba, festa och åka snowboard var det tiden spenderades på.
Tillsammans blev en brokig skara människor från hela Sverige en glad familj med samma intressen.
Jag blev sams med min dåvarande flickvän i gustavsbacken i Lindvallen en kväll i december. Minns hur vi satt där i backen och såg månen uppenbara sig bakom molnen, det var en väldigt romantisk situation och ett minne som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Vi fick en bra tid med mycket skoj. Minns du kissbullarna? haha.
Minns även hur jag satt på Valla folkhögskola några år senare med min senaste förra flickvän en snöig vinterdag ute på en parkbänken och rökte, vi letade spökspår i snön och gjorde snöänglar. Det var innan allt blev komplicerat.
Även under min barndom spelade snön stor roll, jag åkte skidor i backen upp till tomten, åkte skidor och skridskor på isen på sjön, drack varm choklad. Ser framför mig hur jag står redo i backen med miniskidor och alldeles för stor mössa.
Snön framkallar mycket känslor hos mig som ger mig både glädje, smärta och lite sorgsenhet.
Längtan handlar om att komma hem till Norrköping för att få känna av det konstanta som finns där. Här i Halmstad tar allt så grova svängar och jag upplever ingen balans, allt känns på något sätt overkligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar