Hej!
Helgen har varit ett pendlande mellan glädje och ledsamhet. Har nu fått reda på att mormor mår bättre för tillfället och att hon pratar mycket om mig. hon har bland annat sagt att hon måste leva tills jag är färdig med skolan, hon är nog den finaste personen som finns. Jag blir varm och glad över att hon tänker så. Hon är en otroligt stark och underbar människa.
Jag kommer att åka till henne i helgen som kommer. Jag ska säga allt som jag inte sagt till henne tidigare, verkligen berätta hur mycket jag håller av henne.
Jag träffade en kille som nyss startat ett fotbollslag efter en korpmatch tidigare i veckan. Jag sa att jag var intresserad av att börja spela igen och han tog mitt nr. Killen ringde nyss och frågade om jag ville bli lagkapten och peppa de övriga. Jag svarade att jag gärna blir det så någon gång i veckan som kommer ska vi ha ett möte med tränaren där vi ska gå igenom lite regler osv.
Jag blev lite förvånad men ser väldigt mycket fram emot uppdraget. Äntligen går det min väg.
Det känns som ytterligare ett steg i livet, något som ger mig mening.
söndag 21 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar