Lintzoain dag 4 28/8 - 08

Började gå runt kl 7 i mörker och dimma. Nu är kl runt 10 och jag kände att det var dags att ta tag i morgonens tankar.
De har handlat nästan uteslutande om uppbrottet. Det är ca en månads sedan nu. När beskedet om att det skulle bli så insåg jag att det var dags att börja gräva i det förflutna. Har även insett att jag inte har varit speciellt lätt att leva med.
Jag har vid några tillfällen tvivlat på min kärlek, det kan jag inte förneka. Jag har ändå alltid kommit fram till att det är dig som jag vill vara med och leva livet tillsammans med. Jag förstår att du inte orkar mer men några saker gör mig väldigt förvirrad. Att kärleken bara kunde upphöra att existera trots styrkan i den och att vi en månad tidigare planerat för ett helt liv tillsammans, allt från boende till barn.

Jag tror inte att det var för att du slutade älska mig som det tog slut. Kärleken kanske finns där fortfarande men det räckte inte.
Blir lite ledsen när jag tänker på det.

När jag hade skrivit detta började mina fötter säga ifrån. Jag satte på skavsårsplåster som jag inte kommer på namnet på just nu, värmen gör mig hjärnslö. Dessa hjälpte bara en kort bit och mina planer på att nå Pamplona i kväll är bara att glömma.

Kom fram till en liten by som heter Zubiri där jag köpte lite ost, korv, bröd och vatten. Min vanliga diet typ.
Sen letade jag efter en plats i skugga där jag kunde lägga mig och vila en stund. Jag ville ligga ute och bara lyssna på jordens ljud. Efter en stund hittade jag det perfekta stället under ett stort träd nära en bäck som porlade.
Jag somnade och sov tryggt utan drömmar.