Pamplona dag 2, dagboksanteckningar

När jag vaknade hade jag en känsla av oro i magen som var orsakad av en mardröm som handlade om kyla och ovilja. Inte en bra start direkt.
Jag ville komma därifrån snabbt så jag var nog ute ur rummet på 15 min.

När man ska fråga om en vägbeskrivning och inte kan mycket spanska får man lita på lokalsinnet. Jag började gå mot vad jag trodde var rätt håll och kom till ett torg där jag köpte frukt och bröd och frågade om vägen igen.
Det slutade med att jag vandrade över några åkrar och ett industriområde innan jag kom till bebyggelse. Där väntade jag på en buss i nån timme för att senare få reda på att jag stod på fel sida av vägen. Dessutom var jag bara i en förort till Pamplona.
Till slut kom jag fram till bussstationen och kunde köpa en biljett till Roncesvalles som ligger nära gränsen till Frankrike.

När jag väntade på bussen vandrade jag runt på gatorna i Pamplona och bara förundrades över hur olikt allt är jämfört med hemma. Att bara planlöst vandra skingrar verkligen tankarna och just nu känns det bra i hjärtat.

Nu sitter jag på bussen och funderar på vilka känslor denna resa hade frambringat om allt varit annorlunda. Ser alla människor runt mig som ser ut att vara vandrare och undrar vad de gör här.
Par, barnfamiljer, kompisar vilket syfte fyller deras resa? är det ren semester eller göms det även där en vilja att söka den rätta vägen?

Det är hemskt när man inser att man inte klarar av att vara ensam med sig själv.