Dag 7 dagen efter natten på bänken

För en stund sedan ville jag bara hem men jag har en bit kvar att göra innan jag är redo.
Fick senare reda på att en grupp äldre spanjorer som min tyske vän pratat med trodde att jag var hemlös.
Mycket kan hända och det är allt en bit av livets pussel.
Nu när ny biljett, mat i magen och boende är ordnat känns allt mycket bättre. Jag och Frank bestämde oss för att sova i bussgaraget en stund, kände mig lite hemma där, hm... Jag han nog precis att somna när en vakt kom och körde upp mig. Frank var redan borta, skumt eller inte? inte blev svaret, han kunde inte sova bara.

Runt kl tre gick jag till en närliggande park där jag tänkte sova lite. När jag låg där och läste kom en man fram till mig, han var från Rumänien och ville ha en cigarett och prata lite. Vårt samtal genomfördes med teckenspråk och ritande av siffror och bokstäver i gräset och i luften.
Vi pratade om hans liv i Spanien och som jag förstod det var det inget vidare. Han var trevlig men han pratade lite för mycket snusk. Efter det plockade jag fram sovsäcken och kröp ner.
Jag somnade nästan direkt och vaknade runt halv åtta och åt en burk kalla vita bönor.

Det känns som att busstationen här i Pamplona blivit lite av ett hem för mig och det ska bli lite ledsamt att lämna den i natt. Mina tankar om Barcelona är lite splittrade men det ska bli skönt att vårda mina fötter i sand och saltvatten. Jag har börjat tänka på min hemresa och ska leta runt lite när jag kommer till Barcelona.

Det är fyra timmar till avgång och jag har nu min väska med pass och biljett.