på tok för länge sedan

Ja som överskriften berättar känner jag att det var för länge sen som jag steg in i biktbåset så här är jag återigen. klockan är runt tre och det är söndagsmorgon. Inte ofta jag är nykter (nästan) såhär dags en helg om jag inte jobbar eller har något annat viktigt för mig.
Jag är glad, nöjd och lite bitter. Vi börjar med bitterheten, om man lägger ifrån sig sin plånbok bör man ta upp den igen innan man går ifrån den. Ganska självklart kan man tycka men inte när det gäller mr Larsson som lyckades förlägga den lilla trotjänaren igår.
Nog om det, nu över till det mer positiva. När jag kommit över bitterheten och lyckats få ut lite pengar tog jag mig till Linköping (är i Norrköping nu med andra ord) för att träffa en gammal klasskompis som jag inte träffat på allt för länge och det blev väldigt trevligt. Det är så gött att få prata med någon som förstår vad man säger, någon som ligger på samma nivå. Mycket tack till dig för en superkväll som vägde upp allt trist!
Trevlig musik som väckte känslor av diverse slag men som jag med stöttning klarade av att lyssna på och vi kom nog överens om att November Rain med Guns är en av de bästa eller tillochmed den bästa som gjorts. Vi har en del att relatera till den låten både gemensamt och privat, jag har mycket smärta men också glädje om det jag fått uppleva till den låten.
Mycket jag är tacksam för men också kan sörja. Sörja är något som man måste få göra för att komma vidare, något som är tillåtet och inte ska ses som något illa. Vi är inte mer än människor så varför ska vi inte få älta lite ibland och visa att vi är sårbara, visa att vi är kapabla att visa känslor. Kan vi inte det är det illa och vår existens är i fara.
Kanske stora ord mitt i natten men ge det en tanke och börja känn!