Söndagkväll 23e november

När jag är Norrköping får jag ofta en hel del tid till att tänka och det finns mycket här som påminner mig om tider som en gång varit och personer som inte längre finns här av olika anledningar.
Har under dagen inte gjort något alls om man inte räknar med ett antal filmer som setts utan större intresse.
Minnet av min mormor har under dagen varit väldigt starkt och intensivt och jag har insett att jag inte längre har hennes vägledning i ryggen vilket skrämmer mig fruktansvärt mycket. Det är först nu som jag känner hur mycket jag verkligen saknar henne.
Jag är inte riktigt i fas med mina känslor för tillfället, det är mycket som rör sig i huvudet. Känns som om allt helt plötsligt slår över mig igen utan någon direkt förvarning och det har ställt mig. Det har hänt mycket i mitt känsloliv på väldigt kort tid där nya och gamla bekantskaper varit inblandade på olika sätt och jag har nog inte varit så bra på att hantera det nu när jag tänker efter lite extra.
Jag har slagit ifrån mig en hel del och inte tagit in mina riktiga känslor och det är nog det som nu kommit upp till ytan.

Jag vill så mycket men mest av allt vill jag bara få känna ro och frid med mig själv, jag vill duga.
Jag är fortfarande trasig och jag kanske har varit för ivrig med att bli hel och inte låtit det ta den tid som faktiskt behövs.