Tillbaka i Halmstad igen och livet börjar om..... med goda ting och dåliga ting.
Och de båda har samma fråga.... Varför så svårt? Blir fan nästan tokig ibland. Varför är det så svårt att formulera sina känslor? och varför är det så svårt att ta tag i sina gamla känslor?
Vad Har man att vara rädd för om man påstår sig vara så säker på vad man känner?
Varför är man så rädd för att våga chansa på nya känslor?
Vad är problemet?
Ni kanske kan fatta av alla frågetecken att jag känner mig rätt förvirrad och jag lovar att göra allt detta mer tydligt när jag har ett uns av kontroll på saker och ting.
Jag försöker lägga ner delar av mitt liv men kan inte få den ro jag vill ha innan jag iallafall förstår en procent av allt detta kaos.
Ahhhh......
Hej så länge...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att du kommer få rätsida på detmesta snart. Det ÄR svårt att veta hur man ska skriva ner sina känslor.
Jag hoppas att du slipper vara så förvirrad och att du får ett tecken på att det du gör är rätt.
Kramar//Linda
Hej klasskompis...
Läste ditt inlägg och tänkte osökt på den här texten:
"Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå?"
Tänkvärt... kram till dig!
Skicka en kommentar