Dag 6 Pamplona ,igen

När jag vaknade i morse hade jag en olustig känsla i kroppen. Det var saknad och en smula vemod.

När jag tog på mig ryggsäcken för att gå till bussen mot stan gjorde det så ont att jag nästan inte fixade att gå alls och mitt vandrande kändes definitivt över. Köpte lite zonsalva men det hjälpte bara en kort stund.

Om jag ska kunna nå målen, hitta lyckan och kärleken behöver min kropp och min själ vara i balans. Rent själsligt finns kraften men kroppen säger nej.

Nu har jag gjort en tatuering, det står SANTIAGO på insidan av vänster överarm. Det gjorde rätt ont och jag försökte koncentrera mig på något annat.
Santiago symboliserar målet och kampen för lycka och kärlek, att vägen dit kan vara krokig och full av äventyr som jag måste ta mig igenom. Så länge jag känner kraften inom mig kommer jag att nå mina mål. Att titta på den hjälper mig att inte ge upp.
Nu blöder och svider det men det är en del av livet, för att läka måste jag blöda.

Nu har jag beställt en baguette som visade sig vara köttfärssås och pasta. Jag blev helt slut efter tatueringen och maten, måste nog vila lite.

Jag började leta efter en flod som heter Piedra men jag hittade den inte men någonstans i pyrenéerna ligger den så vem vet, en dag kanske jag sitter där och badar fötterna.

Nästa anhalt blir i stället Barcelona, nu är det bestämt.