Bli förvånad och upptäck livet

Oj nu var det ett tag sedan det skrevs här så det börjar bli dags.
I helgen som var besökte jag Norrköping för att träffa min familj och säga farväl till min älskade mormor.
Lördagen blev en trevlig kväll med mat tillsammans med fina vänner och mycket roliga samtal, vänner jag saknar när jag inte längre bor i stan och kan träffa dom så ofta som jag skulle vilja. På söndagen var det dags att träffa mormor för kanske sista gången, jag vet inte riktigt var hon är nu men jag vet att det var hennes tur och att hon mår bra vart hon nu än är.
När jag först såg henne brast det och jag kunde inte få fram ett ord men när jag sedan blev själv med henne kändes allt bra och jag kunde berätta för henne att jag älskar henne och att sommaren varit ett kaos som jag inte riktigt kunnat reda ut förens nyligen. Jag fick det avslut som jag längtat efter under en lång tid.

Efter att under en lång tid inte varit riktigt i fas med mig själv känner jag mig nu som den jag vetat länge att jag är.

Jag har efter denna helgen verkligen fattat att allt, verkligen allt kan hända och att det inte finns något sätt att skydda sig mot livet.
Tråkiga saker som hänt har gett mig en chans att stanna upp och fundera på vad jag vill med livet och jag har kommit fram till att det inte finns någon anledning att hålla tillbaka utan bara flyta med framåt och våga upptäcka vad som finns framför mig. Livet är på något sätt för kort för att jag ska slösa bort det genom att vara rädd. Alla möjligheter är öppna och livet likaså. Blir glad över att jag aldrig kan sluta förundras.

Jag vaknade av att det åskade i natt och jag såg ett stjärnfall alldeles nyss. Vet inte riktigt vad jag vill säga med det men det finns mycket vackert att se fram emot.
En dag kommer allt att falla på plats och då vill jag vara med.