Igår hände något som jag länge velat ha reda på, nämligen hur jag skulle reagera... Jag skulle cykla till en kompis för att plugga, framför mig på cykelbanan ramlade helt plötsligt en kille i 10-12 års ålder på sin cykel. Min reaktion blev att jag slängde mig av cykeln för att se efter hur det hade gått och frågade om han hade ont. Den lille killen grät och hade skrubbsår på handen och armen, det var inget allvarligt men jag kände mig nyttig. Som om jag verkligen kunde hjälpa någon. Jag kunde vara den som hjälpte en medmänniska mitt i dennes vardag.
Idag har det mest bara flytit på och jag har inte haft någon tid över till egna tankar vilket är skönt ibland. Har varit med på nollningen av den nya sjuksköterskeklassen och fixat lite inför min resa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar