När något inte finns nära längtar jag efter att vara nära. När något börjar närma sig nära växer klumpen. När något är nära kommer rädslan, rädslan att inte duga.
Jag vet inte hur det är för andra som är/har varit i samma eller liknade situation som mig men när jag lyssnar på musik som handlar om kärlek (ofta olycklig) känner jag igen mig i så mycket, som om låtarna handlar om mig.
"vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha. vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra. Integritet vad har det nånsin gjort för mig och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig. och vad du än gör med mig nu och vad du än försöker säga nu, så får du mig ändå"
Emil Jensen - så får du mig ändå
"Allt jag gillar upphör, passa dig jag gillar dig. Allt jag gillar upphör, flytta dig jag gillar dig, jag gillar allt som upphör"
Emil Jensen - allt jag gillar upphör
"Det börjar alltid med goda intentioner men på vägen förstörs alltid nåt, jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån som lämnade, sårade och smet. Det är en underlig känsla när man börjar hata sig själv, det smyger sig på eftersom och för varje synd man gör måste man göra en till. Regn faller på mig och det spelar ingen roll var jag gömmer mig för på nåt sätt hittar det alltid tillbaks till mig och jag kan inte glömma dig"
Lasse Lindh - regn faller
Detta är bara några exempel.
måndag 18 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar