Rädsla, förvirring...

Vad är jag rädd för!?
Den frågan vill jag gärna ha svar på.
Är jag rädd för att förlora någon jag älskar? Är det därför jag skapar en distans och inte vågar komma nära? Är det därför jag driver bort, Gör saker som jag inte själv kan förstå? Är jag rädd för att bli vuxen och ta ansvar?
Är du för bra för att vara sann? Hur kan du vilja vara med en sån som mig? Är det så jag omedvetet tänker? Klarar jag inte av framtiden med dig, är det så jag känner? Kan jag få dig att känna trygghet, värme, kärlek?

Är min rädsla baserad på att jag inte vill såra dig i framtiden, så därför sårar jag dig nu så att du går.
Dålig självkänsla...

Jag vet inte men jag vill ta reda på det.

Jag vet att jag har varit den som ger trygghet, kärlek och omtanke och jag vet att jag kan ge allt igen...... i framtiden.

Jag vill kunna ta den förutsättningslösa kärleken. slänga mig ut, lämna alla skyddsnät och bara låta mig dras med.
Släppa rädslan av att kunna bli sårad, ge mig hän.

En sak som är helt klar för mig är att jag är kapabel att GE den förutsättningslösa kärleken. Jag kan aldrig glömma ett svek men jag kan förlåta och kämpa för den jag älskar. Det tar tid att återskapa förtroende men en sak har jag lärt mig av tidigare erfarenheter i ämnet, jag ger inte upp, jag vet i mitt hjärta vad som är värt att arbeta för.
Mitt i allt detta känns det skönt att veta det, lite klarhet finns i förvirringen.