Ilska

När jag tidigare talade om ilska vill jag berätta att jag är arg, arg för att jag inte kan få grepp om mig själv. Vill ibland bara skrika med det är något som håller det inne, vilket gör mig frustrerad och ledsen.
Känslor som pendlar mellan lycka och sorg. Ena stunden finns glädjen som sedan slår om till sorg och jag får ingen ordning på något.
Tänker ofta på varför allt ska vara så jävla svårt, eller är det jag som gör det svårt för mig själv?
Varför kan jag inte bara förstå att det faktiskt finns människor som älskar mig för just den jag är? Trots att jag är på glid just i detta nu finns det människor som tror på mig, de som ser mig, de som känner mig, ger mig stöd.
Fick nyligen höra från en fin vän att detta är vårat första liv på jorden, som vi kommer ihåg det iallafall så vi bör inte vara så hårda mot oss själva för att vi gör fel ibland. Detta var värmande ord, Tack!
Jag får låta det sjunka in lite men jag tror att det ligger mycket i detta.