Måndag efter helgen.

Hej.
Nu ska jag börja berätta lite om mitt liv och bakgrunden till att jag skriver här just nu. Redan för två år sedan hände något som rörde om i mitt liv. Jag var separerad från min flickvän under fyra månader pga en resa. Jag trodde att jag var stark med det var en mycket svår tid av hopp och förtvivlan och tanken på att en blogg skulle kunna hjälpa mig igenom den föddes. Tiden gick och någon blogg blev aldrig av, men nu är den här och återigen står jag inför stora förändringar då det nyligen tagit slut mellan oss.
I helgen var jag bestman till en gammal klasskompis som gifte sig. Mina tankar inför detta var splittrade. Hur skulle jag reagera? skulle jag fixa det med tanke på min situation? osv. Det var en dag full av känslor och funderingar från min sida. När vi stod där framme vid altaret kände jag en enorm tro på kärleken som jag hade svårt att känna igen, något som födde tankar om min framtid. Fram till nyligen har jag varit emot bröllop och inte riktigt förstått varför man ska lova något man med säkerhet inte vet om man kan hålla. Men under senare tiden tillsammans med J (med respekt för personer beskrivs de med en bokstav) har mina tankar och inställning till detta ändrats. Uppbrottet mellan oss beror till stor del på att jag inte kan klara av att vara älskad och detta försöker jag komma till botten med. Mer om detta kommer ni få höra under resans gång då jag ska ta med er in i min hjärna och mitt hjärta.
På ett bröllop är atmosfären speciell, jag blev tagen av all kärlek som dessa två utstrålade. Detta smittade av sig och jag kände mig delaktig. Jag var oerhört nervös innan jag skulle hålla mitt tal som jag skrev ner dagen innan, jag ville få det perfekt. När jag reste mig upp försvann allt jag skrivit på pappret och orden bara kom till mig. förstod inte riktigt vad jag sagt men jag förstod att det var en röst från hjärtat. Nu tänker nog många av er att jag är tokig men känslor som denna berör på ett speciellt sätt. Jag kände mig för första gången på länge som en vuxen man som det nog kan gå vägen för ändå. Jag har dock lång väg framför mig. En annan effekt av detta bröllop som jag inte tolkar som direkt bra är den stora tomheten som infann sig dagen efter, saknaden blev så stor och påtaglig. Från att känna sig delaktig i någon större till att känna sig som den mest övergivna och ensamma personen i världen.
Jag vet att jag just nu befinner mig i en kris och att jag förväntas ha sådana känslor. Jag har varit där förut med det är ändå alltid lika svårt att hantera.